Erik Wickström tycker att det kul med lera! Foto: Julle på Bildeffekt.se. Jag har köpt bilden av fotografen, bara så ni vet att jag inte tjuvar!
Jag orkade inte igår. Fler ursäkter än så behövs inte. För utan punka hade jag ändå varit långt efter täten.
I år har jag kört ca 5 st MTB-pass och aldrig längre än 2 timmar. Det fick jag äta upp i Ränneslättsturen. Trots att jag tränat mycket landsvägscykling, både rejäla långpass och stenhårda intensitetspass, så är 78 km i lerig skog något helt annat.
I cykeltvättskön. Foto: Jesper Andersson
Mountainbike är jäkligt jobbigt och den fantastiskt fina banan i Eksjö (näst finast i Långloppscupen efter Märksuggan) består av en miljon igångdrag. Otekniska banor med långa stigningar på grusvägar passar egentligen mig bäst, även i fall alla stigar i Eksjö är väldigt fina och underhållande.
Förra året tävlade jag hela långloppscupen och blev till slut jäkligt stark i benen och kunde trycka på i 3 timmar utan att vägga. Igår kände jag att det blev riktigt jobbigt med alla ryck redan efter en timme. Under loppet sved det ordentligt i benen i långa perioder och idag dagen efter är jag redigt sliten.
De jag åkte med innan punkan med ca 18 km cyklade i mål på 3:09 h (vilket delvis syns på mellantiderna), och jag tror jag hade kunnat följa med där. I så fall hade jag faktiskt gjort ett lite bättre resultat än denna tävling förra året (läs the story här), men under fjolårssäsongen blev jag också bättre och bättre för varje lopp från maj till september. Nu är jag på en betydligt högre grundnivå. Men jag saknar tävlingshårdheten för långlopp.
Mitt stora MTB-mål i år är CykelVasan, som är min nästa cykeltävling. Inför den blir det några hårda långpass i skogen. Som tur är så innehåller inte CykelVasan lika mycket stig…
Min resekompis Tomas Karlsson och jag efter målgång
Punkan: Med 18 km kvar hade jag kommit in i ett hyfsat flyt och börja åka om folk igen. Det kändes bra och jag visste att min ärkefiende Oskar Lund låg ett bra bit bakom. Men precis när jag passerade en väggande Pontus ”Pumpen” Johansson så kör jag på en vass sten och Pontus säger ”Du har punka Erik”. Då hör jag ett härligt ljud av luft som i strid ström kommer från däcket. Ajdå, jag som i startfållan berättat för Jesper Hjortsberg om fördelarna med att inte köra slanglöst.
Jag har aldrig fixat en punka på tävling innan, så jag gjorde en del nybörjarmissar. Bland annat hade jag inte skruvat av ringen vid ventilen, varken på reservslangen eller på den punkterade. Sedan var jag väl inte skitsnabb med att få av och på hjul, däck och slang heller. När allt satt på tryckte jag i patronen och jag fick i tillräckligt med luft. Magiskt! Särskilt med tanke hur mycket lera som måste hamnat i däcket. Jag vågade dock inte trycka i för mycket luft eftersom det även var hål i däcket. Petter på Merida stannade till när han körde förbi och erbjöd sin hjälp. Jag klarade mig själv, men stort tack ändå Petter!
Peo Svahn, fortfarande en jävel på att åka skidor. Dock inte lika grym på att trampa.
Punkan tog hela 8 minuter och 7 sekunder att laga, men jag tappade nog nästan lika mycket tid på min söndagsåkning de sista 18 km. Tävlingsmoralen sjönk som en sten och jag blev också försiktig så det inte skulle smälla igen. Jag hade inte lust att gå med cykeln i 18 km. Och att bryta fanns inte på kartan. Det blev en ganska behaglig resa sista biten med lägre puls.
Som arrangemang…
…var Ränneslättsturen fantastiskt välorganiserat och stämningen var på topp. Det var också kul att se alla igen, som att komma tillbaka till skolan efter sommarlovet. Jag lärde känna många cyklister förra året och alla jag pratar med i elitfållan är verkligen jättetrevliga. Kul också alla jag inte känner igen som kommer fram och välkomnar mig tillbaka! Och roligt Robert Österling att du kör elit och inte H30 i år. Nästa gång slipper du punkan! Skyltningen, omklädningen och vägvisningen var superbra rakt igenom.
I betyget stämning/trevlighet/proffsighet ger jag tempo-SM i landsväg i Södertälje en 1:a och Ränneslättsturen än 10:a på skalan 1 till 10 (1:a usel, 10:a superb).
Ränneslättsturen 1 juli 2012
Tid: 03:22:32, segraren Matthias Wengelin hade 2:45:45
Placering: 91:a av ca 850 (37:a av 66 i herrar elit)
Utrustning: Big Nine Carbon 3000-D, 29 tum hard tail, originalutrustad. Funkade perfekt förutom punkan. Bromsarna och växlarna gick kanonbra trots all lera.
Energiintag: 8 dl sportdryck med koffein från Enervit + 2 st koffeingeler från Enervit
Väder: Ca 18 grader och tidvis regn. REJÄLT lerigt.
Antal ”löpningar” med cykeln: 4
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 4
Betyg för banan: 9 av 10. Jättefina stigar!!! Relativt teknisk bana för att vara långloppscupen. Ganska snäll kupering utan långa och branta backar. Mycket lite asfalt. Bra skyltat.
Betyg för tävlingsområdet: 10 av 10. Allting samlat med omklädning, minimässa, toaletter, cykeltvätt mm. Jättetrevlig stämning på alla plan före, under och efter loppet. Resultat anslogs snabbt, men dröjde till dagen efter på internet.
Citatet: ”Du har punka Erik”. Pontus ”Pumpen” Johansson upptäckte min punka före jag gjorde det. Man vill ju liksom förneka vissa saker så långt det bara går.
Finfina bilder finns på bildeffekt.se.
